Sprängskiss Kraftverket i Huseby Vattenkraft blir elektricitet
Kraftstationen levererar året om elkraft motsvarande ca 20 hushålls elbehov, eller kan hålla 2000 st 50W lampor lysande.
Kraftstationen är öppen för visning juni-augusti 11-17, samt då övriga museer är öppna. I byggnaden finns även ett elmuseum. Kraftstationen ersatte 1993 en anläggning från 1942. Den gamla anläggningen finns bevarad i bottenvåningen. På en dator bredvid den nya generatorn kan besökare se hur mycket elektricitet som produceras för tillfället.
Bilden till vänster är från denna dator.
Hjulen snurrar på Huseby Bruk
Sedan århundraden har i Huseby funnits många sätt att tillvarata
vattenkraften. Vattenhjulen betydde mycket för sin tids utveckling och välfärd samt gav Huseby dess centrala roll i bygden.
Uppfinningsrikedomen var stor när det gällde att utnyttja vattenkraften. Kvarnen malde, i masugnen drevs kompressorn, hos smeden drevs både hammare och bälg med vattenkraft. Sågen i Huseby sågade virke långt innan förbränningsmotorn eller elkraften var uppfunnen.
Vid 1800-talets slut började man planera för en vattendriven elgenerator.
Men vad skulle man ha den till? En ide var att man skulle förse Växjö med el. Kanske var inte intresset tillräckligt stort hos de styrande i staden för det blev inget av iallafall. Mer närbelägna socknar visade större intresse och generator, turbin, elledningar, glödlampor mm levererades till Huseby i början av 1900-talet. Mer lampor, gatubelysning, elmotorer till sågen införskaffades i snabb takt. I Huseby lyste lamporna i kvällsmörkret när andra samhällen skulle få vänta många år på det elektriska.
 Hösten 1993 invigdes den nuvarande generatorn. I mån av vattentillgång bidrar vi med elförsörjning långt bortanför Växjö, eftersom överskotts-el levereras till Sydkraft. När du tänder lampan i kväll kommer kanske lite av strömmen från Huseby.
 Hjulen har snurrat i århundraden i Huseby, men inte enbart med vatten som drivkraft. En viktig drivkraft har varit alla dessa djärva, företagsamma, teknikkunniga personer som insett vattnets fördelar och möjligheter.
 Vattenkraften är fortfarande den oslagbara rena, förnyelsebara energikällan. Den dag kärnkraften och olja tar slut, då snurrar hjulen i Huseby länge än.

Här nedan vill vi passa på att tacka de personer och företag som
möjliggjort att vi kan visa er detta nya/gamla kraftverk.

Olle Gustavsson (Turbin-Olle).

Engagerad konstruktör från Alvesta

Alfredssons Maskinaffär, Ränte.

Köpte vi turbinen av.

Hällarydsturbiner,Vetlanda.

Renoverade turbinen och har levererat färdig anläggning.

Sydkraft

Köper/säljer strömmen samt hjälpt oss att skapa
kraftverks-museumet.
Vattenkraft och elektricitet på Huseby
Under 1880-talet byggdes i Sverige de första anläggningarna för utvinnande av elektrisk ström ur vattenkraft. Redan i början av 1890-talet fanns planer på att utnyttja vattenkraften vid Huseby för elektricitet. Brukspatron Joseph Stephens begärde 1893 ett kostnadsanbud Från ASEA i Västerås på "Elektrisk belysning af Husaby Bruk". Det omfattade en s.k. dynamomaskin avsedd att uppsättas vid mekaniska verkstaden och förse bruket med ström för 108 lampor till en totalkostnad av 3 200 kr. Anbudet accepterades dock inte men frågan aktualiserades åter i början av 1900-talet och ledde efter anbudsförfarande till att en likströmsgenerator, en s.k. dynamomaskin av utländsk fabrikat, inköptes för 714 kronor och installerades 1905 vid det knappt tre meter höga fallet i anslutning till den nyuppförda sågen.
 Kapaciteten var begränsad och gav via gummibandsisolerade ledningar ström enbart till ett par hundra glödlampor, fördelade på brukets olika byggnader, men flertalet i bruksherrgården.
 Vad gäller kostnaden, 714 kronor, kan den jämföras med priset för en oxe som låg runt 190 kronor, eller priset på ett kg smör eller kaffe, som kostade 1:90 resp. 1:10.
 Dynamomaskinen vid Huseby tilläts inte vara i drift dygnet runt, utan stängdes av när brukspatronen ansåg att det var dags att gå och lägga sig. En förvarning om förestående släckning var några blinkningar som tillsyningsmannen Kalle Lek gjorde varje kväll. Men det berättas att Kalle inte var helt omutlig. Var det kalas eller tillställningar av andra slag i husen kring bruket, gällde det att med hjälp av föda i flytande och fast form från kalaset förmå Kalle förlänga lystiden. Det brukade gå bra!
 Utbyggnaden av vattenkraftverk befann sig runt 1910 i ett expansivt skede och även elektrifieringen av landsbygden hade börjat ta fart. Vid Os i Öja socken anlades ett större kraftverk av baron Koskull på Engaholm. Joseph Stephens började samtidigt projektera för ett större kraftverk vid Huseby och gav uppdraget till länets lantbruksingenjör, Adolf Roos. Enligt dennes utredning 1910 borde fallhöjden från Heligeåns utlopp ur Salen koncentreras till Huseby som fick karaktär av en stor hållsdamm och att kraftiga skyddsvallar måste anläggas mot kringliggande åkermark. Förslaget innebar även att landsvägen vid Huseby måste höjas en dryg meter och att en ny bro byggdes över ån.
 Av skilda skäl var detta inte genomförbart, men prospekteringen av ett större kraftverk fortsatte och resulterade 1915 i ett förslag till en kraftstation i den mekaniska verkstaden, jämte utbyggda ledningar för leverans av el till Växjö stad och det framväxande stationssamhället i Grimslöv. Växjö stad som mottagare av el från det planerade kraftverket vid Huseby tillmättes en stor roll för att projektet skulle kunna föras i hamn ekonomiskt men staden visade svalt intresse, eftersom man redan 1889 anlagt ett ångkraftverk för sin elförsörjning och hade andra och säkrare alternativ för framtiden. Till detta kom för det planerade Husebyverket starkt stigande anläggningskostnader till följd av första världskriget. Kraftverket stannade därför på projekterings-planet, och det dröjde sedan ända fram till 1930-talets slut innan frågan åter aktualiserades på allvar.
 Florence Stephens hade nu blivit Husebys ägare. Sydsvenska Kraft AB gjorde 1937-38 en utredning åt henne om de ekonomiska förutsättningarna för en kraftstation i det stora fallet och erbjöd sig att köpa och distribuera elektriciteten från det planerade verket. Den 25 maj 1938 undertecknade Florence Stephens ett kontrakt härom med Sydsvenska Kraft som hon dock annulerade sex dagar senare. Skälet var sannolikt att en mera fullständig prospektering och kostnadsutredning, utförd av Svenska Kraftkontoret i Stockholm, visade att kraftstationen skulle ställa sig vida dyrare och kosta avsevärt mer än en halv miljon kronor, medan intäkterna inte beräknades överstiga 30.000 årligen. Den mycket utförliga prospekteringen hade placerat den tilltänkta kraftstationsbyggnaden strax söder om kvarnen.
En förnyad utredning på 1980-talet gav ett likartat resultat:
Fallhöjden var för obetydlig för att en kraftverksanläggning i huvudfallet skulle bli ekonomiskt lönsam. På pluskontot av denna sanning står onekligen att den genuina bruksmiljön kring fallet med rötter i 1600-talet därför har undgått att drabbas av de starka ingrepp som en kraftverksanläggning skulle ha inneburit.
 Förnyelsen av vattenkraftens omvandling till elektricitet kom istället att ske vid den gamla kraftkällan och drevs fram 1940 genom en förödande brand i såg-verket. Vid branden förstördes även den gamla dynamomaskinen.
Förnyelsen innebar att ett av Gustaf Öhrns verkstad i Gemla konstruerat och tillverkat turbinmaskineri på 100 hk installerades, jämte en begagnad växelsströmsgenerator med kringutrustning som förvärvades av Sydkraft och hämtades från deras anläggning vid Gustafsfors i Pjätteryd. Det nya kraftverket vid Huseby togs i bruk 1942.

Källa:
Professor Lars-Olof Larsson, Högskolan, Växjö.


Bygget av ny kraftstation 1993

Stora balkar ska se till att generator
och svänghjul står stadigt.

Patrik och  Roland (närmast) Patrik Svensson och Roland Johansson var med och byggde det kraftverk som färdigställdes 1993. Murade, svetsade, snickrade och slängde käft med stor skicklighet.

Taklagsfest
Turbinen
Taket lyftes av generatorbyggnaden, för att hissa ned den nya turbinen.

Projektledningen
Åke Friman
Åke Friman
var platschefen utan kostym. Hanterade ledigt telefon, hammare och kalkyl samtidigt.
Elmuseet skapas
Planer på detta hade funnits under en länge tid men plats saknades. Sydkraft var tidigt med på planerna genom bland andra Håkan Korsberg och Bengt Carlsson på Sydkraft i Vislanda. Det gamla kraftverket, som havererade 1993, hade högt i tak och genom att dela av det till två våningar fanns nu utrymmet. Husebys pengakista var tunn men Sydkrafts marknadschef Kenneth Dahl från Malmö nappade som sponsor. Planeringen och pengarna var klara. Nu saknades bara tiden och själva museet.
 Under några intensiva veckor, helger och ljusa sommarkvällar pågick här en verksamhet som knappast varit lika intensiv sen sågen brann 1940. Alla ställde upp, intresset var stort och många bidrog frivilligt. Även när det gällde att fylla museet med föremål var det många som bidrog. Birger Landmyr på Sydkraft letade i sina gömmor upp de mest fantastiska el-antikviteter. Allmänheten här i bygden lämnade också många fina bidrag.
 950615 kl 11.00 var allt och alla på plats och invigningen av Elmuseét i Huseby var ett faktum. Ett år senare hade ca 20.000 personer sett mormors elektriska locktång samt även lärt sej en del om elektricitetens väg från kraftverk till konsument. Har du något intressant att bidra med är du välkommen att kontakta oss.

Tidstypisk elinstallation pågår Sigvard Larsson Fråga din lokala elektriker om han har porslinsisolatorer, passande kabel och anslutningsdon. Hos Sigvard Larsson, Gemla El, är det lagervara. Dessutom kan han konsten att installera detta. En riktig strömbrytare vrider man på, knäppet ska höras och kännas tydligt, och det behagliga ljuset kommer från en koltrådslampa. Inga flimrande lysrör här. Du kan själv komma hit och förvissa dej om att allt fungerar.

Att det blev några bilder att visa kan vi till stor del tacka Allan Frobe för. Han deltog med stort intresse i allt som rörde Huseby.Allan Frobe



Tillbaka